FARLEDEN INOMSKÄRS

Tuuut! Mistluren signalerar starten för ditt Farleden-äventyr. Flera hundra mer eller mindre besynnerligt klädda människor sätter sig i rörelse från fotbollsplanen i Arkösund, och svänger redan innan affär’n in vänster, över den knappt skönjbara bron till Liss-Lindö. (Knappt skönjbar, men befintlig, ty ännu är det en ö, även om mängden vatten i sundet minskar år för år.) Snart viker ni som skall ta er an Inomskärs-banan av till vänster (medan de andra fortsätter rakt fram), springer vidare på grusväg mellan villor och sommarnöjen från över ett dussin decennier.

Efter en knapp kilometer kommer du fram till en liten strand, och den första lilla simningen över till Horsholmen ger en välkommen avkylning. I vanliga fall är båttrafiken ganska livlig på båda sidor om Horsholmen, men dagen till ära är den avlyst en liten stund, så ni kan ta er fram i fred.

Horsholmen består av två höjder med en lägre midja emellan, och det är den senare som banan löper över. Med andra ord blir det en helt kort löpning här, knappt så att det är värt att ta av simmössan.

Sedan kommer en rejäl simtur om drygt 250 meter, men fortfarande vindskyddat och, som sagt, båtfritt. Passa på att njuta nu, för det kommer dröja innan det är dags för simning igen. Sikta på banderollen på Lindö-sidan, eller lita på att de andra deltagarna simmar åt rätt håll. Än så länge lär det vara ganska tätt er emellan.

Ni kliver iland direkt norr om Skutviken, där båtar och fartyg fordom sökte skydd från dåligt väder, tar er vidare till stigen som löper söderut, och hit skall ni komma tillbaka så småningom. Denna gång svänger ni dock västerut innan Lindöviken, får lite färskvatten att fukta strupen med om ni vill, och fortsätter en bit på grusväg förbi små gårdar och hus. Just när du börjat vänja dig vid lätt grusvägslöpning igen, gör banan ett tvärt kast in i skogen, och plötsligt är det obanad terräng som gäller i stället. Genom storskog, över en äng, uppför en nästan igenväxt timmerväg, in i lummig lövskog och så tvärs över en stor åker, där du kan komma att drabbas av känslan av att vara med i en klichéartat harmonisk filmscen, där solen ger perfekt ljus, kameran gör en flygning över landskapet, du sträcker ut armarna som vingar och liksom flygspringer fram genom den idylliska miljön. Eller så känner du inte riktigt så, men njuter av stämningen, sommaren, omgivningarna, och det underliga sällskap som drar fram genom skogen redo för simning. Den sista biten norrut blir det åter lite landsväg mellan hagar, åkrar och pittoreska trädgårdar ut mot Viddviken.

Här viker ni in på samma bana som långa Farleden, så från och med nu har ni en gemensam väg mot mål, och om de är snabba och du avnjuter banan i lite makligare takt, så kan det hända att du blir omsprungen närsomhelst härifrån. Här finns ockås energistationen, med rikligt med både dryck och tilltugg (och, om du valt det, din egen energi levererad från Arkösund).

Över till Aspskär är det midjedjupt och dybotten, så om du har mycket krafter kvar kan det löna sig att simma, men det är inget måste. Kort gräsmattelöpning följer, och sedan Farledens infamösa kortaste simsträcka. Lyckas du få ett bra avskjut i lernacken, borde det vara möjligt att hoppa över till Tällholmen, men de flesta kommer att bli blöta igen.

Tällholmen (en del invånare skriver ”Tellholmen”) är förvånansvärt vild, med tanke på att det är en bebodd ö. Här blir det en del branta backar, kanske lite musik (sic) och ett och annat hejarop, innan det är dags för den näst sista simsträckan. (Vi vet: redan! Men det finns en hel del kvar att uppleva ändå.)

Dröstorpsfjärden ligger helt skyddad, så liknar mest en innansjö med ofta spegelblankt vatten, som också brukar vara ett par grader varmare än på övriga simsträckor. Det är ändå förvånansvärt fräscht, tack vare tillräckligt djup och god cirkulation, så du passar på att njuta av den enkla simningen.

Nu är du åter uppe på Lindö,  som bjuder på varierande, rolig, och bitvis ganska utmanande terräng: lite stig, en gnutta skogsväg, en bra bit obanat, och så tillbaka på den ringlande, böljande stigen igen. Tyvärr behöver man passera över en taggtråd på ett ställe. Det är väl utmärkt, men ta det lite försiktigt i passagen! Den sista biten känner du igen dig från när ni först kommit iland från Horsholmen, men i stället för att ta höger vid vattenstationen fortsätter ni rakt fram. Det sluttar ganska brant ned mot vattnet innan det blir simning igen

Den sista simsträckan är också den längsta, och kroppen börjar allt kännas något sliten, men du har sandstranden i Nordanskog i sikte, och när du närmar dig hörs hejaropen från campingen, från bryggan, från båtarna med funktionärer och åskådare.

Du känner sand under fötterna, vadar sista biten, springer uppför en grässlänt, och sedan är det bara en alldeles rak asfaltsväg (för omväxlings skull) några hundra meter tillbaka till centrala Arkösund, fotbollsplanen, medaljen, äran, vilan.

Vi klarade det!